Och är det ärligt talat inte oftast lätare så? Du känner att tårarna vill komma, du springer till ett tyst rum, gråter och kommer sen tillbaka ut. Glad som vanligt. Och ingen behöver någonsin veta vart du for eller varför. Emmellanåt är man ju i en sån situation att man inte kan springa till et rum och gråta. Vad ska man göra då? Oftast brukar jag sluta tänka på det eller bita ihop tills jag får gå och gråta i lugn och ro. Eller ibland gråta tyst för mig själv medan jag gör mina uppgifter. Men hemma brukar jag inte gråta. Om jag gör det brukar jag börja träna och sen far det över.

//L//